|
Om finska
lapphunden Rasbeskrivning Finsk Lapphund
Hemland
Finland
Användningsområde
Ursprungligen använd i renskötsel som vall- och vakthund, idag också en
populär sällskapshund.
Bakgrund / Ändamål
Samerna har redan under århundraden använt finsk lapphund liknande
hundar till att valla och vakta renar i norra delen av Fennoskandien och
Ryssland. Utgående från dessa hundar fastställde Finska Kennelklubben
lapska vallhundens första rasstandard år 1945. Namnet ändrades till
lapphund år 1967. Rastypen och rasbilden utkristalliserades under
1970-talet, standarden har modifierats flera gånger. Namnet ändrades
vidare till finsk lapphund år 1993. Rasbilden har stabiliserats snabbt
och idag är rasen mycket populär främst som familje- och hobbyhund i
hela Finland.
Helhetsintryck
Något under medelstorlek, kraftigt byggd i förhållande till storleken,
något längre än hög, med lång och tät päls och upprättstående öron.
Viktiga måttförhållanden
Bröstkorgens djup skall vara något mindre än hälften av mankhöjden.
Nospartiet skall vara något kortare än skallen. Skallens längd skall
vara större än bredden: skallens bredd skall vara samma som skallens
djup.
Uppförande och karaktär
Intelligent, modig, lugn och villig att lära sig. Vänlig och tillgiven.
Huvud
Huvudet skall ha kraftiga drag och vara relativt brett.
Skallparti: Skallpartiet skall vara brett, hjässan skall vara något
välvd och pannfåran tydligt markerad.
Stop: Stopet skall vara tydligt.
Nostryffel: Nostryffeln skall helst vara svart, dock i harmoni med
pälsfärgen.
Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt, brett och rakt; såväl
ovanifrån som från sidan jämnt, men endast något avsmalnande.
Läppar: Läpparna skall vara strama.
Käkar / Tänder / Bett: Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett.
Kinder: Okbågarna skall vara tydligt markerade.
Ögon: Ögonen skall vara mandelformade och mörkbruna, dock i harmoni med
pälsfärgen. Uttrycket skall vara mjukt och vänligt.
Öron: Öronen skall vara medelstora, upprättstående eller med böjda
spetsar, ansatta tämligen långt från varandra, relativt breda vid
ansättningen, trekantiga och mycket rörliga.
Hals
Halsen skall vara medellång, kraftig och täkt med tät päls.
Kroppen
Manke: Manken skall vara muskulös, bred och något markerad.
Rygg: Ryggen skall vara kraftig och rak.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och muskulöst.
Kors: Korset skall vara medellångt, väl utvecklat och endast något
sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup, relativt lång och nå nästan till
armbågen, inte särskilt bred. Revbenen skall vara något välvda.
Förbröstet tydligt, inte särskilt kraftigt.
Buklinje: Buklinjen skall vara något uppdragen.
Svans
Svansen skall vara relativt högt ansatt och medellång med tät och lång
päls. På svansspetsen kan finnas en J-formad krok. Då hunden rör sig
ringlar sig svansen mot ryggen eller mot ena flanken, i vila får svansen
hänga.
Extremiteter
Framställ
Frambenen skall vara kraftiga med kraftig benstomme och framifrån sett
raka och parallella.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara något snedställda.
Överarm: Överarmen skall vara lika lång som skulderbladet. Vinkeln
mellan skulderbladet och överarmen skall vara relativt öppen.
Armbåge: Armbågarna skall vara rakt bakåtriktade och befinna sig något
lägre än bröstkorgens nedre del.
Underarm: Underarmen skall vara relativt kraftig och lodrät.
Handlove: Handloven skall vara fjädrande.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara medellång och något snedställd.
Tassar: Tassarna skall vara relativt höga, hellre ovala än runda och
täckta med tätt hårlag. Trampdynorna skall vara spänstiga och på sidorna
täckta av tätt hårlag.
Bakställ
Bakbenen skall vara kraftiga med kraftig benstomme och bakifrån sett
raka och parallella. Vinklarna skall vara tydliga men inte särskilt
kraftiga.
Lår: Låren skall vara medellånga och tämligen breda med kraftig
muskulatur.
Knäled: Knälederna skall vara framåtriktade och knävinkeln relativt
tydlig.
Underben: Underbenet skall vara relativt långt och spänstigt.
Has: Haslederna skall vara relativt lågt ansatta med tydlig, men inte
särskilt kraftig vinkel.
Mellanfot: Mellanfoten skall vara relativt kort, kraftig och lodrät.
Tassar: Baktassarna skall motsvara framtassarna. Sporrar inte önskvärda.
Rörelser
Rörelserna skall vara flotta. Hunden byter travet lätt till galopp, som
för den är en angenäm rörelseform. Rörelserna skall vara parallella. I
arbetet är finsk lapphund rask och snabb.
Hud
Huden skall överallt vara åliggande och utan rynkor.
Päls
Pälsstruktur: Pälsen skall vara riklig, i synnerhet hanhundar skall ha
en tydlig krage. Täckhåret skall vara långt, rakt och strävt. På huvudet
och på benens främre del skall pälsen vara kortare. Det skall finnas
rikligt av mjuk och tät bottenull.
Färg: Alla färger är tillåtna. Huvudfärgen bör vara dominerande.
Färgtecken, som avviker från grundfärgen, kan finnas på huvudet, på
halsen, på bröstet, på bröstkorgens undre del, på benen och på svansen.
Mankhöjd
Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 49 cm och hos tikar 44 cm.
Tillåten avvikelse är ± 3 cm. Typen skall vara viktigare än storleken.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
- Bristfällig könsprägel
- Lätt huvud
- Bristfälligt stop
- Hängöron
- För kraftiga eller raka bakbensvinklar
- Ständigt nedanför rygglinjen buren svans
- Avsaknad av underull
- Åtliggande päls
- Lockigt täckhår
- Oklar huvudfärg
Diskvalificerande fel
- Över- eller underbett
- Kroksvans
Testiklar
Hos hanhund måste testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna
i pungen.
RASSTANDARDEN GODKÄND AV FINSKA KENNELKLUBBENS FULLMÄKTIGE 1996-11-16
View High Resolution
Order Prints & Gifts
Create Your Own Site |
|